Tiden går fort...

Idag är det exakt ett år sedan jag hamnade på sjukhus pga det allvarligaste självmordsförsöket jag begått. För ett år sen kunde jag dött.. Hade jag tryckt i mig ett par tabletter till vet man aldrig vart jag hade varit nu... Men här sitter jag, jag lever och jag mår bättre än på väligt länge som sagt! Och det är jag glad för faktiskt.

Nu kom Julia hit med sin hund Duffy och vi ska ut på promenad. Pusshej så länge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Your name:
Remember me?

Your mail: (won't be shown)

Your blog (if you've got any):

What do you wanna tell?:

Trackback
RSS 2.0